skeptiker.se

När någon utpekas som skeptiker menas vanligtvis att denne är besvärlig, ifrågasättande eller misstroende. Begreppet används oftast i nedsättande och bara undantagsvis i positiv bemärkelse. 

(Inlägget kan läsas i sin helhet på (lite bättre, lite roligare rent grafiskt) 
http://maxexhact.wordpress.com/2010/07/12/67-lagg-ner-lagg-om-tan...

Att vara skeptiker är att motsätta sig den allmänna uppfattningen – att gå emot konsensus. Inte undra på att begreppet haft en dålig klang för alla utom för skeptikerna själva – som satt en ära i att vara just – skeptiska. 

Begreppet härrör från antiken och utvecklades inom den dåtida intellektuella debatten om vilka som hade rätten att ha rätt. Skeptikerna var de som inte köpte hela den filosofiska begreppsvärld som började utmejslas av bland andra Platon och Aristoteles. De kallades sig därför för ”de som fortsätter att undersöka”– ”skeptikoi”. Alltså de som inte hade en förutfattad eller dogmatisk inställning till verkligheten utan en mer prövande och empirisk. 

Skeptikerna tillhörde alltså i första hand den grupp av ”fria intellektuella” som valde att inte godta den rationalistiska och gudomligt inspirerade sanningsiver som för övrigt dominerade den tidens intellektuella debatt. Och de övertog på så vis också den humanism som grundades med Protagoras och de äldre sofisterna. 

Skeptikerna utvecklade också ett förhållningssätt som innebar att utföra en ”epoché” – vilket är att uppfatta som en metod för att i stunden temporärt lägga ned sitt omdöme. Man införde denna epoché, ungefär som när man gör en rockad i ett schackspel, när det var dags att ifrågasätta vad som tidigare betraktades som säkerställt. 

I grunden uppfattade de det som att vi levde i en värld av idel föreställningar och attdessa ibland kunde hindra oss från att pröva och komma fram till mer sunda omdömen. Alltså en helt motsatt kunskapssyn i förhållande till Platons. 

Så närhelst vi känner oss bergsäkra på något, kan vi testa med att införa denna epoché. Att ställa oss frågan, är det verkligen på detta viset? Och på så vis leda tanken eller debatten vidare. 

Pröva själv! 

”Alla människor är i grunden jämlika!” Är vi? 
”Staten innebär alltid ett förtryck!” Gör den? 
”Vi äger alla rätten till en värdig ålderdom!” Jasså? 
”Den rike lever på den fattiges möda.” Hmmm? 
”Det finns en inneboende godhet i alla människor!” Who says?

Det sker skrämmande saker i Kalmar. Nu anser jag ju att spöken inte existerar så dom är knappast skrämmande. Det som är skrämmande på riktigt är att vuxna människor som ska ta hand om våra äldre lider av sådana vanföreställningar så de tror de ser spöken och dels det skattebetalare får stå för notan när hemtjänsten anlitar medium för att driva ut onda andar. Att Aftonbladet publicerar sådant trams är ju också skrämmande på sitt sätt men vi börjar ju bli vana den typen av publikationer.

En annan teori lanseras av apg29.se, nämligen att det inte alls är spöken utan DEMONER! Fantasifoster som fantasifoster säger jag men tydligen är det skillnad. Botemedlet mot demonerna skulle vara att omvända sig till Jesus (helt otippat eller hur?) och be för demonernas utkastning. Att människor kan tycka att det borde ingå i hemtjänstens uppgifter är extremt skrämmande.